Upphittad katt

Jag skulle precis stänga när telefonen ringde och det var en man som hade frågor om en katt som han hade sett hela sommaren och han tyckte att något inte stämde. Senaste månaden hade han tyckt att den blivit magrare och han var nu säker på att den inte gick hem. Han hade sett något grönt i ena örat, men han kunde inte tyda vad det stod och han viste inte vad han skulle göra sedan. Jag frågade var han ringde från och han svarade Vallentuna. Han kunde komma till katthemmet på en gång med katten om jag kunde hjälpa honom. Så klart jag ville hjälpa honom och katten. Jag förklarade att vi har fullt på katthemmet, så jag hade ingen plats att ta emot katten, men titta efter id kan vi göra och även lägga ut en efterlysning.

Efter 45 minuter kom en bil in på uppfarten och ett ungt par kom in med katten på katthemmet. De hade åkt med den i famnen eftersom de inte hade någon transportbur.

Katten var mager, men ändå glad och väldigt tillgiven. Jag höll på en bra stund med att försöka tyda tatueringen. Inte för att katten var osammarbetsvillig, utan för att tatueringen var suddig. Jag fick titta flera gånger och lysa med en ficklampa, men och efter några sökningar i databasen hittade jag en katt som passade in! 🙂

Det var Mini som vi hade hos oss. Hon var anmäld försvunnen. Jag ringde till ägaren, som blev så chockad av mitt samtal att det först blev helt tyst i telefonen. Jag fick upprepa mig 🙂
– Mini har hittats och är hos oss på Norrtälje Katthem 🙂
– Lever hon!? 🙂
– Ja, hon mår bra. Hon är lite mager, men är helt okej.
– Var ska jag åka för att hämta henne?!
– De som hittat henne kan säkert ta med henne tillbaka till Vallentuna.

Katten hade varit borta sedan början på juni. Nästan tre månader. Hon hade kommit på fel sida om ett industriområde och inte hittat hem. Med bil tog det två, tre minuter att åka mellan hennes hem och där hon hittades. Det visar att en bortsprungen katt oftast inte är så långt borta.

Det är viktigt att sätta upp lappar och hålla dem uppdaterade. Jag skulle gå så långt som att lägga i allas brevlådor. På så sätt når man flest människor och ju fler som kan hålla ögonen öppna desto bättre.

Är man mitt uppe i sin vardagsstress, så tänker man nog inte så mycket på när man ser en katt ute. Katter är ju ute och gör sitt. Men har man fått en lapp med ett foto på och sedan ser katten, så lägger man nog ihop ett och ett, och förhoppningsvis inte räknar så dåligt som Länsstyrelsen gör, och få det till två 😛

Sen om man når den äldre generationen som är hemma mer, så har man bra spanare, men de har oftast inte facebook och då behöver de få en lapp i brevlådan.

De som hittade Mini var jätte glada att vi kunde hitta ägaren. Jag förklarade att inte många skulle ha brytt sig om att ta reda på om katten var hemlös eller inte, utan låtit den bara sakta svälta ihjäl… Det händer ofta tyvärr.

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670