Ett nytt besök

Jag har inte kunnat sluta tänka på de två magra katterna vi stötte på vid en av våra promenader. Hade ägaren rest bort eller flyttat och lämnat katterna? Hade ägaren hamnat på sjukhus eller avlidit och katterna glömts bort? Hur som helst så tänkte jag ta reda på vilket, för att stilla min själ.

Jag köpte på mig både blötmat och torrfoder, tog en flaska vatten och så tog vi en promenad upp till det bostadsområdet där de magra katterna fanns.

När vi kom fram satt den magra rödvita katten på uppfarten och stället såg för mig helt övergivet ut. Den andra katten såg jag inte.

En mager kisse
En mager kisse

 
Katten kom fram till oss direkt. Jag ville inte ge honom någon mat innan jag pratat med ägaren eller grannarna och kollat läget.

Monica med kissen
Monica med kissen

 
Den såg hemsk ut! Visst inte en helt ung katt, men inte bra i alla fall.

Kissen
Kissen

 
Jag gick upp och knackade på. Väntade. Knackade igen. Väntade. Knackade hårdare. Väntade. Bankade. Väntade. Inget. Tystnad. Allt var fördraget, ihop plockat precis som när man åkt bort för en längre tid.

Jag såg en dynbox med ett hål i för att en katt skulle kunna gå in och ut. En bytta med vatten, men ingen mat.

Koja och vatten
Koja och vatten

 
Jag tittade runt och såg att det som skulle vara en rabatt var en enda stor toalett och luktade därefter… Jag såg genom ett fönster att en dörr var öppen ut till en liten murad utbyggnad som i sin tur var delvis öppen genom hur man murat, men inte så att katterna kunde ta sig in.

Öppen dörr
Öppen dörr

 
I utbyggnaden stod en toalåda med tidningspapper i…

Toalåda
Toalåda

 
…Och en liten klösmöbel.

Klösmöbel
Klösmöbel

 
Jag tittade runt och katterna kunde inte komma in. Jag fick precis in handen i springorna för att fota, så ingen katt kunde åla sig in.

Utbyggnaden
Utbyggnaden

 
Den rödvita kissen satt vid dörren och väntade på att jag skulle öppna och släppa in honom. It breaks my heart…

Ytterdörren
Ytterdörren

 
Jag började med att knacka på hos mannen som vi sett och hälsat på tidigare, men ingen var hemma där. Jag gick vidare över till grannen på andra sidan och knakade på även där. En kvinna var hemma. Hon var från England och det gjorde det genast mycket lättare att kommunicera. Jag berättade vad jag arbetade med, att jag var orolig för katterna och att jag undrade om hennes granne.

Ledsen katt
Ledsen katt

 
Jag fick veta att det var en kvinna som bodde där och ägde katterna. Att hon var hemma just nu för att hennes bil stod parkerad utanför. Kvinnan jobbade mycket, men var hemma regelbundet. Grannen berättade att hon sett att katterna blivit magra under senaste månaden och att hon tagit upp det med ägaren. Ägaren hade sagt att hon varit hos veterinären och att katterna åt dåligt för att de inte hade några tänder.

Jag sa att jag gett dem hårda godisar som de slukade i ett nafs! Grannen höll med. Katterna kom in till henne och tog för sig av kex, bröd och annat som låg framme trots att hon hade tre hundar. Hon hade även matat dem ibland och katterna hade även då slukat maten. Så att de inte kunde äta var inte hela sanningen.

Jag berättade att jag hade köpt mat som jag kunde lägga upp och lämna vid dörren. Ibland kan personer hamna i svårigheter som gör att de inte har råd att köpa mat till djuren och att de är för stolta för att berätta det och be om hjälp.

Så hade grannen inte tänkt. Hon sa att hon skulle berätta att jag varit förbi och att jag som kunnig tyckte att det var mycket alvarligt hur katterna såg ut. Grannen sa att det fanns en organisation, Twinkle Trust, på ön som kunde hjälpa till och att hon skulle råda ägaren att kontakta dem.

Grannen berättade vidare att lokalbefolkningen har en annan syn på hundar och katter än vad vi har. De är mer som en vanlig ägodel. Inte en familjemedlem. Det resulterar i att många djur inte sköts tillfredsställande.

Kvinnans bil
Kvinnans bil

 
Jag gick in hos katterna och la upp mat åt dem. Jag ställde påsen med mat vid dörren. Jag hade inget att skriva på annars hade jag lämnat en lapp.

Maten
Maten

 
Den halvblinda kissen satt en bit bort och hängde inte med i att jag hällt upp mat. Jag lyfte upp honom och han purrade till. När han kände doften av maten slängde han sig över den.

Jag hoppas att det sker en förändring när fler påpekar att det inte är okej. Det verkade som att grannen fick bekräftelse för det hon sett och känt innan hon pratat med mig och jag tror att hon var mycket kapabel och villig att ta tag i detta. Hon hade tre hundar som var adopterade och två katter.

Hungrig kisse
Hungrig kisse

_____________________________________________
 Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vårt swish är 1234 70 48 21