På väg till bussen

På väg från katthemmet Animal Guardians till bussen gick vi förbi ett äldreboende/sjukhem och jag hörde plötsligt ett jamande som lät som ett rop på hjälp. Jag tänkte först att jag inbillade mig eftersom jag har katter på hjärnan…

 
Jag hörde sedan en katt till som jamade. Mer lockande denna gång. Sen kom det klagande hjälpjamet igen. Jag tittade mig omkring och såg en hona vid en mur som jamade lockande.

 
Det rädda hjälpjamet svarade och jag kunde se en kattunge i ett träd.

 
Jag gick runt ett hus för att komma på andra sidan muren. Mammakatten fräste åt mig.

 
Det var för högt för mig att bara kunna lyfta ner ungen och det var inte ett klätterbart träd, annars hade jag börjat klättra på en gång.

 
Kattungen i trädet var väldigt rädd och klättrade lite högre upp när jag kom närmare trädet.

När jag stod där och funderade på vad jag skulle göra så kom det en kvinna förbi med kattmat och undrade vad jag gjorde. Jag förklarade att det satt en kattunge uppe i trädet. Hon matade mammakatten sedan en tid tillbaka och hon berättade att det fanns tre ungar till och att kattfamiljen vanligtvis till längre bort. Den röda var den mest äventyrslystna i kullen. Kvinnan berättade att mammakatten hade full sjå med att hålla rätt på den.

Kvinnan berättade att hon matat flera katter genom åren och sedan kastrerat och hittat nya hem åt dem. Hon skulle göra samma sak med mammakatten och ungarna. Hon gjorde det ur egen ficka. Hon skulle se till att någon kunde plocka ner kattungen. Skönt för då kunde jag släppa det. 

_____________________________________________
 Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vårt swish är 123 161 20 01