Elton blir dålig

När jag kom ner nu på morgonen vid 07 låg Elton på sidan med alla tjejerna runt omkring sig inne i buren som de har som hus. Han såg avslappnad ut och sträckte på sig när jag klappade honom. Jag tänkte att han bara var pömsig, så jag började städa lådor och fixa mat, men jag fick inte heller då någon respons av att han kom och kollade som han brukar. Jag lyfte upp honom och han var väldigt slapp i kroppen. Jag satte honom vid matskålen, men han föll bara ihop på sidan. Jag fick kalla kårar. Tänkte å nej! Inte Elton med. Han började kurra när jag lyfte upp honom i famnen. Jag försökte mata honom, men han tog inte emot något. Vid 8.30-tiden började han jama klagande och fick även små korta krampanfall. Jag kunde inte göra något mer än att klappa honom medan tårarna strömmade ner för kinderna. Hur kan man bli så förälskad i en kattunge på så kort tid? Jag hade tagit ut Ella. Hon satt bredvid Elton och kurrade hela tiden. Hon var väldigt lugn och stilla. Förstod hon vad som var på gång? Vi väntade bara stilla tillsammans, medan Eltons andetag blev svagare och svagare. Vid 09 somnade lilla Elton in. Helt omringad av kärlek. Han ligger nu begravd vid sina syskon uppe i dungen på tomten.

Jag tänker nu på vilken underbar eftermiddag vi hade igår i solen. Han hade en riktigt bra dag och så tog det en så snabb vändning till det sämre.  Jag var så säker på att han skulle klara sig! Att en av fyra skulle få en chans till ett bra liv. Jag kommer att sakna honom mycket.

Hur ska man komma åt de här människorna som inte kan ta hand om sina djur? Varför är det så lätt att få tag på djur? Så att det ska behöva bli sådant här onödigt lidande?