Två katter blir klar

Det var många runda magar som mötte oss nu på morgonen i stora “karantän”. Alla var nöjda och glada och låg och sov i olika bäddar. Jörgen kom och hämtade alla utom två vita. De andra skulle få komma till olika nya hem. Det vita paret får bo kvar här och vi adopterar ut dem. De är runt 6 månader. Väldigt smala. Har inte tittat på kön ännu eftersom jag inte vill stöka med dem för mycket.

Har vägt Fia-Lisas kattungar nu på morgonen och de har gått upp de gram som de gått ner sedan förra vägningen. Det känns bra, men jag är inte nöjd. Har fått en tid hos veterinären idag på förmiddagen, eftersom jag är lite orolig för dem. De verkar inte ha den aptit som de ska. Bra att veterinären får ta en titt. Jag har inte kunnat sova i natt för att jag varit orolig för dem. De leker lite med varandra nu på morgonen och är nyfikna. De har ätit, men för lite. Som sagt jag är inte nöjd… Något känns off i alla fall…

Nu har vi varit iväg till veterinären i vinter yran. Gick bra för samtliga ungar att åka bil. Det var nog en konstig upplevelse att få komma ut i kylan, trots att de var ordentligt inpaketerade i filtar. Det visade sig att några av dem var lite uttorkade. Det går väldigt fort när de är så här små. Jag har inte sett någon diarré men Fia-Lisa (eller Albert…) kan ha städat bort det. Två hade lite spår i rumpan. De fick alla extra vätska under huden och en injektion med antibiotika av veterinär Marika. Sedan ska de få antibiotika två gånger om dagen i form av pasta. Så borde aptiten blomma igen.

Ingen av kattungarna tyckte att det var speciellt trevligt eller snällt av oss att ge dem extra vätska. Lilla Fridolf (som är minst) hade hetsigast temperament av alla! Han skrek i högan sky och sprattlade. Det var inte lätt att hålla i honom eftersom han är så liten. Frans var den som var lugnast under hela proceduren, men sedan när jag släppte taget om honom tog det några sekunder, så bet han mig i fingret.

Kakan och med en dotter, Smulan (Kaksmulan)

De två vita katterna som blev kvar hos oss är två flickor. Nu döpta till Nova och Ninni.

Honkatten som jag fick mail om, som kanske var dräktig kom in nu på eftermiddagen från området kring Vissbole, ca 1 mil från Norrtälje mot Vätö. Hon har gått där runt en gård i nästan 1 månad. Jag trodde inte att hon var dräktig när jag såg henne eller klämde på henne. Hon var alldeles för smal. Visserligen hade hon en kula, men det var säkert för att hon ätit mat som en galning. Kan ju vara mask också. Med störst sannolikhet är det mat. Hon ska hur som helst inte föda när som helst. En mycket trevlig katt för övrigt och vacker.

Hon är inte chippad, men vid en närmare titt i örat skymtade jag en tatuering!! Efter att ha lyst med ficklampa från baksidan av örat kunde jag tyda tatueringen, men glädjen blev kort. Hon är inte registrerad… Typiskt! Men då vet jag i alla fall att hon är kastrerad 🙂 Hon får heta Majsan.

Vem är jag?  —> info@kattcenter.se