Katthemmets första hembesök

Veterinär Carl-Petter har under en längre tid pratat med mig om ett gammalt par som har väldigt många katter. Katterna är okastrerade och förökar sig hela tiden. Det har blivit övermäktigt för dem, men de har svårt att släppa i från sig katterna. Vi har vid flera tillfällen försökt komma in hos dem för att hjälpa dem, men de har backat varje gång. Idag gick de med på att låta oss hjälpa dem, men det var med motvilja som de tog emot oss.

Den gamla damen berättade för oss att de förut hade haft runt 80 katter, men att länsstyrelsen varit ute hos dem och fångat in dem. Hon var väldigt upprörd eftersom de hade bedömt katterna som vilda och avlivat allihop. Sen hade hon fått en räkning på 130 000 kr från länsstyrelsen för omhändertagandet. Det var därför hon kände ett visst motstånd för att släppa in oss. Jag lovade att vi inte skulle avliva katterna, utan hitta nya hem åt dem och sedan kastrera de katter som de ville ha kvar. Vi skulle inte skicka någon räkning. Detta fick damen att slappna av och vi kunde börja jobba.

Kattluckan

 
Paret bor i en lite sommarstuga mitt ute i skogen på mindre än 50 kvm och inte i det bästa skick. De sa att de nu hade 14 katter. Två hann smita när vi kom upp för uppfarten och innan vi hann sätta för kattluckan. Sedan när vi kom in sprang det katter åt alla håll i vild panik för att komma undan oss. De gömde sig i alla skrymslen de kunde komma åt. Under soffan, uppe på en garderob och en smet upp i skorstenen. Det satt en insats i den öppna spisen och det var ett litet hål där en katt försvann upp. Jag har som tur var införskaffat ett par katthandskar just för att kunna ta i rädda katter utan att bli skadad.  Jag fick in min arm i hålet och kunde känna katten. Jag fick tag i den, men katten stretade så klar emot och jag tappade mitt grepp, men sedan när jag tog ut min arm för att fundera ut en ny strategi for katten ut ur hålet och försökte ta sig ut ur rummet. Den hoppade som en galning runt i fönstren och försökte klösa sig ut innan jag fick tag på den. Handskförklädd så klart!

Vi fick sedan försöka plocka katterna en och en och sätta dem i transportburar. Det gick faktiskt väldigt bra. Inga skador på oss. Vi höll på i nästan en timma. När vi fått in alla katterna som var i huset räknade vi ihop att det var 8 stycken större och 4 små pytte kattungar.

Paret valde ut vilka de skulle ha tillbaka efter kastreringen. Vi tog sedan alla med oss till Carl-Petters mottagning.

Några av burarna

 
Jag var lite orolig för hur det skulle bli att utvärdera katterna eftersom de varit så vilda hemma hos paret. Alla hade varit väldigt tysta och lugna under bilresan. Samtliga katter var lugna när vi undersökte dem och skulle söva dem inför kastreringen. De yngre var lite rädda, men hanterbara och det är ett stort plus.

En liten krabat

 
En av de minsta kattungarna beslutade vi att låta få somna in, för att bakbenen var deformerade. Det hade inte gått att rädda den. Det var rätt beslut, men det är alltid svårt. Annars var alla katterna i gott skick. Friska och i bra hull.

Den lilla som vi fick låta somna in

 
Sen förberedde vi katterna i tur och ordning för kastrering och öronmärkning.

Två som håller på att somna

 

Asta förbereder en hona inför kastrering. Honan ska rakas på magen och tvättas ordentligt innan veterinären opererar.
 
Asta förbereder en hona

 
Här liggen några och sover av sig lite efter kastreringen.

Två som är klara

 

Paret ville ha tillbaka tre av de katterna som vi fångat in. Två stycken gjorde vi i ordning på en gång. En ung hona och en stor biffig hane, som förmodligen var pappa till alla barnen… En hona kommer de att få tillbaka senare när hon är klar med sina bäbisar.

Till katthemmet fick vi in tre röda hanar som är runt 5 månader och en röd hona.

Carl-Petter, Cristos, Crissie och Crille

 
Och sedan tre kattungar som är 10 dagar gamla. En hona och två hanar. Mamma Lisa kommer gästa oss tills bäbisarna flyttar till nya hem.

Lexie, Lee och Lasse

 
När jag var tillbaka på katthemmet så skulle en hel del utrustning plockas ur bilden. När jag plockat ut allt och kom tillbaka till bilen för att stänga bakluckan fick jag syn på ett bekant ansikte…
– Figaro!
Han hade hoppat in i bilen via bakluckan och var i full färd med att undersöka innehållet. Hade jag inte sett honom hade han blivit inlåst. Inte bra om det varit på sommaren… Eller om det inte varit min bil och han åkt iväg någonstans… 

Figaro - En nyfiken kille...

 

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670