Grep efter ett halmstrå…

Telefonen ringde ganska sent på torsdagskvällen och jag satt väldigt trött nedsjunken i soffan och blev lite irriterad över att jag inte kopplat på telefonsvararen. Jag lät telefonen ringa. Men efter en liten stund ringde det igen. Jag lät det ringa, men när det ringde igen en tredje gång efter några minuter blev jag orolig och gick för att svara.

I luren var det vad som för mig lät som en ung tjej, som var väldigt förtvivlad över en katt som skulle avlivas dagen därpå. Det var en katthona på 5 år som var frisk och otroligt trevlig. Ägaren hade beslutat att avliva katten för att den inte gick ihop med en annan katt som hon hade.

Tjejen som ringde till mig hade försökt med varenda person som hon kunde komma på med att försöka få dem att ta katten och på så sätt rädda livet på den, men utan resultat. Hon ringde nu desperat till katthemmet.

Jag sa att jag faktiskt inte hade någon plats alls på katthemmet, men efter att vi samtalat en stund och tjejen vädjade, så tänkte jag att det får gå på något sätt. Jag får ha den hemma hos mig tills det blir plats på katthemmet. Tjejen blev otroligt lättad och tackade. Vi kom överrens om att hon skulle komma med katten i fredags.

På fredagsförmiddagen när vi väntade att katten skulle anlända ringde tjejen igen och sa att katten inte skulle komma trots allt. Hon var väldigt upprörd och ledsen när hon berättade att ägaren vägrade lämna ifrån sig katten. Ägaren sa att hon inte kunde klara av att katten skulle bo med någon annan, så hon ville hellre att den var död…

Hur kan man vara så självisk?

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670