Besök i ottan

Vid tretiden vaknade jag av ett konstigt bonk från bottenvåningen. Zelma började skälla och sprang ner. Jag tog mig upp. Gnuggade mig i ögonen och tassade till trappen. På vägen mötte jag flera av husets katter som skärrade var på väg från hallen och in i tryggheten. Zelma skällde som en galning. Jag kunde inte komma på någon anledning till vad det kunde vara som skrämt upp alla så mycket.

När jag nådde övre hallen såg jag en grå katt sitta vid kattluckan.
– Är det du igen? frågade jag katten när jag kände igen den.

Det var samma katt som förra året i mars var här och hälsade på oss på småtimmarna. Precis som den gången, var luckan även denna gång låst för utpassage. Han hade tagit sig in och kunde nu inte komma ut. Han var skärrad och visste inte vad han skulle göra.

Han kanske har varit inne många gånger nattetid och ätit? Men att vi aldrig märkt något, för han kunde slinka in och ut helt obehindrat. Husets katter har kanske inte brytt sig så mycket eftersom de är vana vid andra katter, men nu när han var panikslagen blev alla rädda.

Jag gick ner för att öppna ytterdörren. Katten sprang då in i köket. Jag gick efter. Han hoppade högt i fönstret av panik för han ville komma ut. Jag motade honom med min närvaro genom att cirkla runt köksbordet. Jag höll mitt avstånd på två och en halv, tre meter för att inte stressa honom mer. Han tog sig genast ut ur köket och tillbaka till hallen.

Problemet var bara det att han svängde upp för trappan och inte ut som jag hade tänkt. Jag stod och tittade upp på honom när han satt vid toppen av trappan medan jag såg hur han funderade på hur han skulle kunna ta sig ut.

En stor hankatt. Väldigt vacker. Gråtigrerad i silver. Han såg ut att vara över tio år. Som tur var hade jag stängt dörren in till vardagsrummet. Annars hade det blivit skoj! Nej, jag ville inte ha Zelma som medhjälpare för att få ut katten.

Jag försökte igen med att cirkla runt så gott det gick och hålla mitt avstånd. Han rörde sig sakta åt det hållet som jag ville, men istället för att hoppa ner för trappen och ut, så hoppade han upp i fönstret ovanför trappen. Där hade Be-Biz tagit till tryggheten. Hon gav ifrån sig ett illtjut för att han kom på tok för nära! Det skär in i märgen att höra en katt skrika så!

Han satt där helt stilla. Helt förtvivlad, stackaren! Be-Biz gjorde sig liten. Tankarna snurrade i huvudet på honom. Det kunde jag se. Det enda han ville var att komma ut i det fria igen. Han tog sats och hoppade uppåt i fönstret några gånger. Jag stod stilla och höll andan, för jag ville inte att han skulle göra sig illa. Han landade lite tokigt och hasade ner i trappen. Det är nog runt två meter från fönsterbrädan till trappstegen. Vips så var han ute! Han sprang över tomten och bort över grannens tomt, så han verkade vara okej i alla fall.

Timmen som följde spenderade husets katter med att nosa, nosa och nosa på de platser där hankatten varit. Snacka aktivering!

Besökaren med Be-Biz
Besökaren med Be-Biz

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670