Rättslöst djurskydd

Hästmannen, Stig-Anders Svensson, hade tre ardennerhästar för ett gammaldags jordbruk. Han blev fråntagen dem trots att det inte var något fel på dem eller stallet, utan som en humanitär åtgärd för att förebygga att Stig-Anders, fortfarande en kraftkarl, inte skulle orka sköta dem. “Han var ju så gammal.”

Fotografen och filmaren Peter Gerdehag har bland annat gjort filmen Hästmannen. Nu håller han på med Hästmannens sista strid, som ska vara klar till nyår för att sedan visas på bygdegårdarna och därefter på tv.

– Djurskyddet är ett korrupt system, lagar gäller ej och LRF sviker, säger Peter Gerdehag. Farmartjänsterna tjänar stora pengar. Polisen skriver på räkningarna från omhändertagarna av djuren utan att bry sig om ifall de ställda kraven för kostnaderna är rimliga. Djurägaren måste betala, och kan inte han, så betalar staten.

Peter Gerdehag hörde sig för varför den dokumentär om djurskyddet som journalisten Tomas Bresky gjort för Uppdrag granskning stoppades, fastän sändningen var annonserad. Det svar han fick till slut var att: “Svenska folket är inte mogna för att se programmet”.

Astrid Lofs har doktorerat på daggmaskars ekologi, men bor nu på en liten gård i Hörby.  Hon har genom sin blogg “Astrids miljö- och samhällsblogg” blivit ett nav för dem som orättfärdigt drabbats av djurskyddet. På hennes blogg finns fyrahundra artiklar på ämnet. Hennes engagemang för detta började med Ingvar Månsson, som liksom Stig-Anders Svensson, förlorade sina älskade hästar med djurskyddsförevändning.

Det senaste stora fallet är Göran och Evalena Andersson i Arvika, som berövades nästan tvåhundra nötkreatur, precis före betessläppet i slutet av april. De hade fått en anmärkning av länsstyrelsen om att utgödslingen havererat ett par veckor tidigare, men hade inte hunnit åtgärda det. Vid kontrollen anmärktes också på att djuren var utmärglade och smutsiga. Så som det brukar stå i djurskyddsrapporterna.

Att det inte var sant visas av bilder i Astrid Lofs blogg före och efter det att djuren tagits om hand. Efteråt var de verkligen utmärglade.

Ladugården sades vara kassabel trots att den byggdes 2006.

I maj tog Länsstyrelsen beslut om att ett sjuttiotal av de omhändertagna djuren skulle avlivas därför att de saknade öronmärkning. De transporterades bort för att senare skjutas i lönndom, vilket skedde den 9 juni.

De övriga djuren skulle säljas eller överlåtas. Hittills har en halv miljon debiterats Göran Andersson.

Ett stort omhändertagande för några år sedan i Värmland slutade på 2 150 000 kronor i krav. Den förste ägaren av Highland Cattle-boskapen fick djurförbud. Den andre visste inte att man får automatiskt djurförbud om man inte svarar på breven med frågor från myndigheterna. Djuren överläts till en tredje ägare och då övergick förföljelsen till denne.

Med stöd av djurförbudet mot föregående ägare gjordes omhändertagande och krav mot den tredje ägaren, som ännu inte hunnit få någon anmärkning.

De värsta missbruken av djurskyddet sker i Skåne, Halland, Västra Götaland, Värmland och Dalarna, säger Astrid Lofs. I Stockholm är det många fall med sällskapsdjur. Ofta är det fråga om mobbningskampanjer, anonyma anmälningar, djurrättsaktivister, granngroll och de som vill åt grannens mark.

Uppdragen för omhändertagande delas ut till dem som har kontakter med myndigheter, utan lagstadgad upphandling. Djuren säljs sedan till underpris eller avlivas.

Berndt Eriksson är en polis, som sedan blev jurist och åklagare. Han har sedan sin pensionering ideellt hjälpt dem som blivit drabbade, och har blivit så överlupen av djurskyddsärenden att han måste säga stopp. Det började med Hästmannen. Han har dock lovat att bistå Göran Andersson, vars fall han anmält till EU för fördragsbrott.

Om ett land vill införa strängare regler än EU:s måste det underställas EU för granskning (notifiering). Det har inte gjorts. EG-förordningarna är bindande för medlemsstaterna och ska tillämpas av myndigheter och domstolar och kan åberopas av enskilda. De får inte inkorporeras eller transformeras till nationell rätt om inte annat stadgas i förordningen.

Kontrollerna skall utföras av veterinärutbildade och de som fattar beslut om sanktioner ska ha juridisk kompetens. Den som fattade omhändertagandebeslutet hos Göran Andersson har viss eftergymnasial utbildning men saknar helt veterinärmedicinsk och juridisk kunskap. Reglerna om transport och märkning av djur har inte heller efterlevts.

Omhändertagande och försäljning av livsmedelsproducerande djur får dessutom inte överlåtas till polis så som skett i detta och många andra fall.

Djurskyddsmyndigheten som fanns mellan 2004 och 2007 underlät att meddela regeringen förordningar man utfärdade. Jordbruksverket som tog över fortsatte likadant.

Anmälan av sådana förordningar till EU skall göras av regeringen – och det kan inte ske efteråt, då blir de inte giltiga. Berndt Eriksson menar att det inte varit av okunskap utan i ond tro. Djurskyddet sköts av småpåvar som kör sitt eget race.

Läkaren Anders Thelin, veterinären Per Michanek, som forskat om bönders arbetsmiljö och hälsa, och journalisten Lars-Ola Borglid gav för tre år sedan ut: Vi har avlivat din häst. Den ligger under presenningen: djurskyddslag för vem?

Anders Thelin misströstar om att det kan bli någon förändring. Det är fråga om en myndighets-kultur som det inte är enkelt att komma åt. Det kan fortsätta därför att allmänna opinionen är okunnig och ingen politiker förstår konsekvenserna. Det finns ingen proportionalitet i bestraffningarna och det finns ingen konsekvensanalys av vad det innebär för den enskilde och för beteslandskapet.

Per Michanek menar att frågan är för känslig för att lyftas i veterinärkåren. Den som vågar kritisera hur djurskyddet sköts blir genast anklagad för att inte värna djuren. Behandlingen av djurskyddet har blivit värre sedan det flyttades från kommunerna till länsstyrelserna. Förr kunde det åtminstone diskuteras i nämnden. Nu är det helt slutet, och man peppar varandra i att vara hård. Per Michanek har undervisat i Lund för 20-åriga blivande djurskyddsinspektörer – idealister som ska rädda världen – utan kontakt med lantbruk. Det är skrämmande.

Anette Cedergren är jurist och har också skrivit om djurskydd och om djuren i vår rättsordning: Att vara eller inte vara ett brottsoffer – det är frågan. Hon hade förhoppningar om att djurskyddslagen skulle tillämpas på ett rimligt sätt och tyckte att det kändes tryggt med djurskyddsinspektörer som skulle ge djuren en röst.

I stället har det kommit att handla om hotad rättssäkerhet, djur som avlivas i onödan, avsaknad av dialog mellan djurhållare och kontrollanter och brist på rådgivning och information från myndigheten. Hon har alltmer fått ägna sin tid åt att hjälpa djurägare i mål som rör förvaltningsrätt. Hur kunde det ske? Hon funderar på att skriva en bok om det också.

Guy Allan Svensson är ordförande för Familjejordbrukarna. Han har bistått olycksbröder i mer än två decennier. Djurskyddet har slagit ut naturenlig småskalig produktion menar han.  Istället importerar vi vedervärdigt producerade animalier. Var det detta som var meningen har man lyckats. Men för ekologisk växtproduktion behövs djur. Lagen säger att djur ska få behålla sitt naturliga beteende. Det kan de inte i stordrift. Han slogs för småskalig äggproduktion. Nu är det fråga om industrier med hundratusentals hönor.

Med besättningar på 1 000 kor är det fysiskt omöjligt att släppa ut dem på bete. Den djurskyddsutredning Eskil Erlandsson presenterade för ett par år sen på 1 100 sidor, anser Guy Allan bara värd papperstuggen.

Livsmedelsforskaren Ingrid Underland berättade i Tekniksafari i radions P1 att om 3-4 år skulle vi få svårt att få tag i livsnödvändiga omega 3-fettsyror på grund av utfiskningen. Hon visste tydligen inte att betande kor också kan ge det, men inte om de är kraftfoderuppfödda. På det sättet slår djurskyddet inte bara mot naturnära jordbruk utan också mot hälsan.

Hans Sternlycke
Miljömagasinet
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 28, 12 juli 2013

 _____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670