Gulli-spaning

Jag var iväg igen för att titta efter Gulli. Det har ätits av maten vid matplatsen vi har, men vi vet inte säkert om det är hon som äter av den.

Jag träffade som vanligt flera pratsamma kissar i området. Jag träffade även en kvinna som trodde sig ha sett en vit katt springa in i skogen vid en vändplan i närheten, så jag begav mig dit.

 
Gullis nya matte har gjort ett bra jobb. ALLA jag pratat med i området känner till Gulli och håller ögonen öppna.

 
Jag fick syn på ett par ögon i mörkret och hjärtat hoppade till, men det var en svart katt med vita tecken som sedan kom och snackade med mig.

 
Jag fortsatte in i skogen vid vändplanen. Jag ropade och traskade runt. En timme, två timmar, tre… Jag finkammade hela området. Fram och tillbaka. Jag lyste med min lampa undet varje buske och ris.

Helt plötsligt såg jag två lysande kattögon i mörkret som studerade mig uppe från en liten bergknalle i skogen. Jag lockade och ropade mjukt. Kunde det vara Gulli? Jag kände att katten var rädd och osäker, men efter en liten stund blinkade den med ögonen och jag rörde mig sakta närmare. Jag såg då att det var Gulli!!!

Jag blev så ivrig! Jag lockade och försökte komma närmare, men jag ville heller inte riskera att skrämma iväg henne. Hon kände igen mig, och hon satt verkligen och funderade på om hon skulle komma eller inte. 

Jag försökte ta några kort, men det var för mycket växtlighet i förgrunden som fångade blixten ljus. Det blev en riktigt dålig hackspettsbild…

 
Förstorar man upp bilden kan man se henne, men bara knappt…

 
Hon slank sedan iväg och var borta. Det var så frustrerande att ha henne precis där framför mig, men inte få tag på henne. Jag var så glad att jag sett henne, att hon levde, men samtidigt var det så smärtsamt! Mitt hjärtegull, ensam ute i snart en månad. Jag ville bara lyfta upp henne. Rädda henne från ensamheten och hungern.

Jag satt kvar i skogen ett bra tag bara för att lugna ner mig innan jag kände att jag skulle klara av att köra hem. Klockan var nästan midnatt, så jag ville inte ringa och störa någon även om jag behövt prata av mig. Jag hoppades innerst inne på att hon skulle komma tillbaka till mig, men jag förstod att det var en önskedröm.

_____________________________________________
 Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vårt swish är 123 161 20 01