Borta, men inte saknad

I mitt jobb möter jag en hel del tråkiga saker. Det mesta kan jag handskas med på ett eller annat sätt. Men ibland hamnar jag i en situation som gör att jag bara vill hoppa upp och ner och skrika högt.

Denna gång var det en familj som observerat en skygg katt vid sin sommarstuga i fyra veckor. När katten först dök upp var den mager och eländig. Man hade börjat mata den och sedan satt upp lappar, men inte fått napp i området. 

Man ville inte bara lämna katten åt sitt öde eftersom det varuppenbart att den var vilse, så man lånade en kattfälla på katthemmet. 

Steg ett var att kolla efter en id-märkning och om det inte fanns var familjen villig att ta hem katten medan eftersökningarna efter en ägare fortsatte. Om ingen ägare hittades var de villiga att ta hand om katten permanent. Underbart engagemang!

Katten gick i fällan och anlände till katthemmet. Det visade sig snabbt att katten var id-märkt och att det var en av “våra” katter. Ägaren kontaktades och vi fick då veta att katten smitit ut genom kattluckan för fyra månader sedan och att man utgått från att katten var död eftersom det finns räv och grävling i området. 

Katten var sex månader gammal när den adopterades ut från katthemmet för 4,5 månad sedan! En kattunge som kom ut på okänd mark efter två veckor i ett nytt hem! Att man inte säkrat kattluckan är en diskussion i sig, men att man inte kontaktat katthemmet för att meddela vad som hänt är väldigt dåligt. Ännu värre är att man inte gjort en enda ansträngning för att få fatt i katten!

Det värsta av allt är att man under samtalet meddelar att man inte vill ha tillbaka katten för att man hunnit skaffa en ny kattunge!!

Ja, jag sa åt dem att de hade en usel attityd och att det är detta tänk som gör att katten har ett så långt värde. En levande varelse som man så lätt kan byta ut mot en ny. Många har tyvärr samma tänk och attityd när en katt kommer bort. Man gör ingenting. Nåt inlägg på Facebook kanske man orkar med. Kanske en lapp i matbutiken. Sen har man gjort det man kan (eller ville). Katten dödsförklaras efter att inte ha setts till på nån vecka eller två. Sen fortsätter livet. Bara skaffa en ny katt.

Skillnaden här är att katten kunde tala om var den hörde hemma. Majoriteten av alla katter vi får in kan inte det. 

Kred till alla kattägare som gör allt för att hitta sin katt. Annonserar, lappar, pratar med alla, upprättar matstationer, är ute och letar dag efter dag. Åker och kollar upp alla tips. Lyckas därmed även hjälpa en och annan bortsprungen kisse på köpet. Kämpar på så länge som det behövs. 

_____________________________________________
 Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vårt swish är 123 161 20 01